Så i väntan på vadå?

Sitter och väntar på att katten ska palla sig hemåt igen. Lyckades släppa ut honom och eftersom han inte får väcka mina föräldrar i natt (och jag vaknar inte när han kraffsar på dörren) så måste han in innan jag somnar. Varför känner jag mig som en förälder som väntar på sitt barn?

I alla fall. Det var en bra dag idag (första riktiga lovdagen?) Träffade Fia och snackade massa massa med henne. Sen skulle vi till Dalby för att kolla att Lisa fortfarande levde och inte dött av sin sjukdom. Trots allt snack hos Fia, i Dalby och tre-timmars-kaffen med Johanna i söndags är jag fortfarande sjukt förvirrad. Tramsigt. Nu ska jag se om kattrackaren vill in snart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0