So won't you fall into my arms again, and hold me for the world may end

Igårkväll var konstigt, lite som en dröm. Helt plötsligt var Jonatan hemma igen, drack champagne och åt chinamat i mitt hus. Sjukt fin kväll. Sen halv 6 sätter hans alarm igång för han måste tillbaka till Oslo igen. Tio i 6 pussar jag honom hejdå och går och lägger mig igen. Sen när jag vaknar är han borta. Det känns som om det aldrig hände.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0